BLÅKÄFT

blåkäft
Helicolenus dactylopterus



kännetecken:En rosafärgad fisk med mörkare tvärband och, speciellt på nedre delen av kroppen, ljusare fläckar. Buken är ofta rent vit. Insidan av mun- och gälhålor är blåsvarta, därav det svenska namnet. Ögonen är stora. Till skillnad från många andra nordiska drakhuvudfiskar är de nedersta fenstrålarna på bröstfenorna fria i spetsen. Ryggfenan är mycket lång och uppdelad i två sektioner: En främre, längre del, med kraftiga taggstrålar, och en bakre, högre del med mjuka fenstrålar.
Blåkäften kan bli upp till 47 centimeter lång och kan väga upp till 2 kilogram.
Uppges vara svagt giftig.
Lever i stim på 200 till 800 meters djup, sällsynt ända ner till 1100 meter. Blåkäften kan bli upp till 43 år gammal.
Blåkäften livnär sig av småfisk och mindre bottendjur som maskar och kräftdjur.
Leker under hösten. Fisken är levandefödare, honan föder under vår till sommar upp till 40 000 3 till 4 millimeter stora ungar, som är pelagiska tills de når en längd av 3 till 5 centimeter.I atlanten från i väster Venezuela till Nova Scotia i Kanada, i öster längs norra Norge till Skagerack, norra Nordsjön, väster om Brittiska öarna samt via Medelhavet
 ner över Guineabukten, Kanarieöarna, Azorerna, Walvis Bay i Namibia. Mycket sällsynt i Sverige, och fortplantar sig inte där.