ÖRNROCKA

örnrocka
Myliobatis aquila



Utseende:Örnrockan är en stor rocka med spetsiga vingar och en smal, svansliknande stjärt med en gifttagg vid basen. Färgen är gråbrun till gröngråbrun på ryggsidan, och vitaktig med grå kanter på buksidan. Munnen är försedd med omkring 7 rader av platta tänder i varje käkhalva. Längden kan nå upp till 183 cm, och vikten till 14,5 kg. I Medelhavet har en kroppslängd av 150 cm (260 cm med den smala svansen inräknad) konstaterats.Till skillnad med de flesta rockor, men i likhet med andra medlemmar av sin familj är arten inte enbart bottenlevande utan får betraktas som semipelagisk. Den föredrar sandiga och gyttjiga bottnar ner till 50 meter, där den ofta kan ses simmande tillsammans med andra örnrockor, men den har iakttagits ner till över 530 meters djup. Födan mestår av musslor, kräftdjur som sandkrabbor (släktet Emerita) och krabbor, samt små benfiskar.Örnrockan, som föder levande ungar, blir könsmogen vid en längd av omkring 60 cm för honan och 40 cm för hanen. Lekperioden infaller mellan september och februari. Efter en dräktighetstid av 6 till 8 månader föder honan mellan 3 och 7 ungar.Arten finns i östra Atlanten från Nordsjön och södra Brittiska öarna via Medelhavet till Sydafrika, samt i västra Indiska oceanen från Sydafrika till Kenya. Den har påträffats ett fåtal gånger i danska, svenska och norska vatten.

RUNDROCKA

rundrocka
Rajella fyllae



Utseende:Rundrockan är en rocka med kort nos och rundade vingar, som ger den ett avrundat utseende. Den har hudtänder vid ögonen och på ryggen, i 2 till 3 rader på ovansidan av stjärten samt i en rad på undersidan. Ryggsidan är ljusbrun till gråaktig; ungfiskar har dessutom stora, mörka markeringar på ryggen och mörka band på stjärten. Buksidan är grå med glesa svarta prickar samt saknar hudtänder. Fisken väger som mest 5 kg och kan bli upp till 60 cm lång.Arten är en bottenfisk som lever på ett djup mellan 170 och 2 050 m, vanligen 300 till 800 m. Födan utgörs av bottendjur som hoppkräftor, märlkräftor och pungräkor.Arten blir könsmogen vid en längd av 44 – 47 cm för hanar, 49 – 50 cm för honor. Som brukligt bland rockor har den en parning där hanen omfamnar honan trots att den är äggläggande. De relativt små äggkapslarna, 2,5 gånger 4 cm, läggs på sand- eller dybotten. De är släta, med ett av hörnen hornlikt utdraget. Nykläckta ungar är strax under 11 cm långa.Rundrockan finns på båda sidor av norra Atlanten; i väster från Grönland och Newfoundland till Nova Scotia, vidare österut via Island, Färöarna, Norge till Spetsbergen och västra Sibirien samt söderöver via Shetlandsöarna och västra Brittiska öarna till Biscayabukten. Den går in i Skagerack men har ej påträffats i Sverige.

RÖDKNOT

rödknot
aspitrigla cuculus



 utseende:Rödknoten är en långsträckt fisk med benklätt, kantigt huvud som har benutskott framför ögonen. Kroppen är röd med skära till silverfärgade fläckar. Den främre delen av buken saknar fjäll. I övrigt är buken blek. Fjällen från sidolinjen och uppåt bildar vertikala ribbor. Den har två ryggfenor, en främre med 9 till 10 taggstrålar, och en bakre med 17 till 18 mjukstrålar. De tre nedersta taggstrålarna på bröstfenorna är fria och försedda med sinnesorgan.
När den fångas, kan rödknoten ge ett kväkande djud ifrån sig. Som mest kan den bli 50 cm lång och väga 0,9 kg.
Arten är en havslevande bottenfisk som vistas på 15 till 400 meters djup (vanligtvis 30 – 250 meter). Den föredrar sand- grus- och klippbottnar där den fångar bottenlevande kräftdjur, olika ryggradslösa bottendjur samt fiskar.
Leken äger rum vid Brittiska öarna i april till juni. Äggen kläcks efter omkring en vecka.Rödknoten finns i östra Atlanten från västra Brittiska öarna, mindre vanligt från Norge, över Medelhavet (troligen inklusive Svarta havet), Madeira och Azorerna till Mauritanien. Den är tillfällig i Danmark och Sverige.

SIMPSTUBB

Simpstubben (Lebetus scorpioides) är en fisk i familjen smörbultar



En liten fisk med tydlig könsdimorfism; Hanen är gråbeige med 4 vaga, gråa tvärstrimmor och med huvudets ovansida samt bröst orange till röda. Honan är brunbeige med röda tvärstrimmor och rödbrunt huvud. Två höga ryggfenor. De båda bukfenorna är sammanvuxna men bildar till skillnad från de flesta smörbultar ingen sugskiva. Simpstubben blir upp till 4 cm lång.Simpstubben är en havslevande bottenfisk som främst vistas på 20 till 375 meters djup. Födan utgörs av små kräftdjur, blötdjur och maskar. Livslängd minst 2 år.Dåligt känd. Simpstubben leker under sommaren. Ynglen övergår från ett pelagiskt liv till bottenliv när de är omkring 8 millimeter långa. Leker troligen inte i svenska vatten.I nordöstra Atlanten från norra Biscaya till västra Brittiska öarna, Färöarna, sydvästra Island och mellersta Norge. Går in i Kattegatt, där den dock är mindre vanlig.

LAKE

lake
Lota lota



Utseende:Lakens kroppsform är långsträckt och huvudet är platt. Den har två ryggfenor, en främre kortare och en långsträckt bakre ryggfena. En stor del av dess kroppslängd utgörs av själva stjärtdelen. Ovanpå, är den marmorerad av svart, gult och grönt, med enstaka, större, mörka fläckar. Undersidan är ljusare och vitaktig. Längden ligger vanligtvis mellan 35 och 70 centimeter men går ibland upp till 80 centimeter. Laken är vanligtvis två till tre kilogram tung och sällan når den en vikter över tio kilogram. Rekordet är en lake på 24 kilogram och 1,2 meter. Den största laken som fångats i Finland var en hona som vägde 15,5 kilogram, medan sportfiskerekordet i Sverige är på 8,5 kilogram som fångades i Ångermanland. Hanens vikt är vanligtvis betydligt mindre, oftast omkring fem kilogram. I likhet med torskfiskar har laken en skäggtöm under underkäken och två skäggtömmar vid vardera näsöppning. Dess tänder är små och sitter tätt i käkarna och i gommen. Ögonen är relativt stora.
Laken förekommer både i bräckt saltvatten och i sötvatten. Dess levnadsområde ligger i norra och mellersta Europa fram till norra Italien samt i Nordamerika och norra Asien. Denna rovfisk lever nära bottnen av ett vattendrag och ofta på djupt vatten. I Övre sjön i USA finns laken på 300 meters djup.
Lake togs 2010 upp på rödlistan som nära hotad i Sverige.Laken trivs bäst i djupa, kalla och syrerika vattendrag. När den första isläggningen sker under hösten, stiger laken ofta upp till de grunda strandvattnen. Ifall isen är klar kan den påträffas vid strandnära grund och kan då fångas genom klubbning, det vill säga att man slår den medvetslös genom isen. Under vintern förflyttar sig laken till djupare vatten. Unga, små lakar påträffas i bäckar och vid stenar vid stränder under sommaren. En lake som tagits upp från vattnet rör sig mycket olika från andra fiskar. Den slingrar sig kraftigt och dess hala skinn gör den svår att hålla i med händerna.Laken leker under vintern mellan november och början av februari. Leken sker på en–tre meters djup vid platser med grus- eller sandbotten och i likhet med torskfiskar är rommängden stor, ända upp emot flera miljoner romägg i medelstora exemplar. Den befruktade rommen sjunker till bottnen där den får driva fritt. Romäggen kläcks efter omkring en månad och ynglen simmar fritt efter kläckningen.Laken är en rovfisk och äter i huvudsak andra fiskar. Till dess byten hör nors, siklöjor, små abborrar, mört och gärs och ibland även kräftor. De nykläckta och unga individerna äter olika ryggradslösa smådjur...

PADDULK

PADDULK
Cottunculus microps



Paddyngelliknande fisk med stort huvud och liten kropp. Huvudet har 4 låga benknölar, men, till skillnad från de snarlika simporna, inga taggar. Huden är fjällös men sträv, och är gråaktig med 3 – 4 mörkare, breda tvärband. Hakan har flera slemgropar, och gällocket 4 upphöjningar. Paddulken kan bli upp till 30 cm. Hanen, som känns igen på att han har en könspapill vid anus, blir störst.Paddulken är en bottenfisk som föredrar mjuka bottnar på ett djup mellan 150 och 1 300 m, vanligen inte djupare än drygt 200 m. Födan utgörs av havsborstmaskar, pungräkor, märlkräftor och havsspindlar.Fisken leker vintertid, då honan lägger omkring 200 klibbiga ägg som fastnar på bottnen. Äggen kläcks efter 1,5 till 2 månader, larverna är pelagiska som små.Paddulken finns i norra Atlanten från Engelska kanalen via Nordsjön och norska kusten till Svalbard, sydvästra Barents hav, Färöarna och Island. Vidare via södra och mellersta Grönland till Saint Lawrenceviken i Kanada och söderöver till New Jersey i USA...

HAVSÄNGEL

Havsängel
Squatina squatina



Utseende:
Havsängeln har ett mycket karakteristiskt utseende med en ovanifrån tillplattad kropp, som gör att hajen ser ut som en rocka. Bröstfenorna är stora och har liknats vid vingar, därav namnet. Även bukfenorna är stora och har samma form. Munnen och näsborrarna är placerade långt fram på nosen. Stjärten är smal och har två ryggfenor. Analfena saknas. Honan kan bli 244 cm lång, men blir sällan längre än 150 cm. Längdrekordet för hanen är 183 cm; han blir dock sällan över 1 m.
Havsängeln har en rätt variabel färgteckning; ovansidan kan vara brunaktig, ibland åt det rödaktiga hållet; den kan också vara grå eller grågrön. Förutom grundfärgen har den prickar och streck i svart och ibland i vitt. Buken är blekgul.

Fisken lever på mjuka bottnar (sand eller dy) på upptill 150 meters djup. Djupet är årstidsberoende; under den varmare årstiden drar den sig till grundare vatten. Den är framför allt i rörelse under natten, och kan då tillfälligtvis övergå till ett pelagiskt levnadssätt. Under dagtid ligger den begravd i bottenmaterialet med bara ögonen stickande upp. Födan består huvudsakligen av benfiskar, men den tar också rockor, kräftdjur och blötdjur.
Arten föder levande ungar, mellan 9 och 20 stycken per gång. Ungarna är mellan 20 och 30 cm långa vid födseln.Havsängeln finns i Nordostatlanten, från Brittiska öarna och sydligaste Norge söderöver till Medelhavet, Marocko, Västsahara och Kanarieöarna. Tidigare fanns den även i Nordsjön..