PADDTORSK

paddtorsk
raniceps raninus



kännetecken: Paddtorsken har två ryggfenor, en främre, som är förkrympt med högst tre taggstrålar, och en bakre som är mycket lång och når nästan ända till stjärtfenan. Även analfenan är lång. Färgen är brunsvart, Kroppen är slemmig, med en skäggtöm under hakan. Huvudet är mycket brett, "paddliknande". Munnen och gälhålan är vita. Fisken blir från 20 till 25 centimeter lång, maxlängden är 27,5 centimeter. Den kan väga upp till 0,4 kilogram.
Den lever ensam på 10-20 meters djup, mera sällan upp till 75-100 meter. Den är bottenlevande och föredrar steniga bottnar i eller nära algbältet. Paddtorsken fångar bottendjur som sjöstjärnor, blötdjur, maskar, små kräftdjur, och mindre bottenfiskar som smörbultar.
Den leker under vår till sensommar. Ynglen är pelagiska till en början, men övergår till bottenliv vid omkring 2 centimeters längd.Paddtorsken är mindre vanlig från Brittiska öarna, till norska kusten och söderöver längs östra atlantkusten ner mot södra Frankrike. Den går in i Skagerack, Kattegatt och Östersjön österut till Bornholm.

LUBB

lubb
brosme brosme



Lubben har som enda art i ordningen torskartade fiskar en enda ryggfena. Denna är mycket lång och når ända till stjärtfenan. Även analfenan är lång.Fisken blir från 40 upp till 120 centimeter lång, dock vanligtvis mindre. Vikten är mellan 2 och 10 kilogram (vissa källor anger upp till 30 kilogram som maxvikt). Den troliga maxvikten är dock cirka 20 kg. Världsrekordet på sportfiske lyder på 17,20 kg. Den fisken fångades 2008 vid Söröya i Nordnorge av svenske sportfiskaren Anders Jonasson.Lubben lever i kustnära vatten från New Jersey norrut via Labradorhavet över via vattnen söder om Grönland och runt Island över norra Nordsjön längs Skandinaviska halvöns kuster bort mot Murmansk och Spetsbergen. Vidare söderöver längs östra Atlantkusten ner till södra Portugal. I Sverige förekommer den i Skagerack.
Den lever nära hårda bottnar i saltvatten på vanligen 150-450 meters djup, som mest 1000 m. Ungfiskar går högre upp. Lubben lever ensam eller i små grupper.
Livslängden är minst 20 år.
födan består utav Kräftdjur, skaldjur, sjöstjärnor och bottenlevande fiskar.
Utgör själv föda åt sälar.Lubben leker under vår till sommar på djupt vatten. Honan lägger mellan 2 till 3 miljoner ägg.Dessa och ynglen är pelagiska; ynglen börjar söka sig mot bottnen vid omkring 5 centimeters längd. Den blir könsmogen vid 6 till 10 års ålder.

 

HAVSÅL

havsål
conger conger



Havsål  är en art i familjen havsålar av ordningen ålartade fiskar som lever i östra Atlanten; från Norge och Island i norr till Senegal i söder. Den finns även i Medelhavet och i Svarta havet.
Havsålen är en bottenlevande, nattaktiv art som återfinns på djup ner till cirka 1 150 meter. Den kan bli upp till 3 meter lång och väga över 100 kilogram som mest. Den lever på fiskar, kräftdjur och bläckfiskar.
Havsålen får enbart avkomma en gång under sin levnad och efter leken så dör dom, och den blir könsmogen någon gång mellan 5-15 år gammal. Den lägger sin rom i Medelhavet och i Atlanten utanför Portugal. En hona kan producera upp till 8 miljoner ägg. Unga havsålar lever nära kusten, men vuxna individer återfinns längre ut till havs.

LERSKÄDDA

lerskädda
Hippoglossoides platessoides



kännetecken:Lerskäddan är avlång och tunn med en konvex bakkant på stjärtfenan. Blindsidan (vänstersidan) är blåvit. Den har en kraftig mun och småtaggiga fjäll som gör att huden känns sträv. Arten kan bli drygt 80 cm lång och nå en vikt av 6,4 kg.
Arten är en bottenfisk som föredrar mjuka bottnar (sand och dy) och kan leva från några 10-tal meters djup till 30 000 meter. Vanligtvis håller den sig dock inom ett djup på 90 – 250 meter. Den föredrar vattentemperaturer mellan -0.5 och 2.5°C. Arten kan bli åtminstone 30 år gammal. Födan består av ryggradslösa djur som maskar, sjöborrar, ormstjärnor, kräftdjur och småfisk (fiskyngel). Själv utgör den föda för fiskar som torskfiskar, hälleflundra och rockor.Lerskäddan blir könsmogen vid 2 till 3 års ålder i södra delen av utbredningsområdet; längre norrut tar tillväxten längre tid. Den leker under våren, då honan kan lägga mellan 50 000 och 300 000 ägg som kläcks efter omkring 2 veckor. Både ägg och de unga larverna är pelagiska.Arten finns i Nordatlanten från Rhode Island i USA till södra Labrador i Kanada och vidare via Grönland och Island till Brittiska öarna och Bretagne samt norrut längs Norges kust till Vita havet och Spetsbergen. Lerskäddan går in i Skagerack, Kattegatt och sydvästra Östersjön..

FENKNOT

fenknot
trigla lucerna



kännetecke:Huvudet är triangelformat och täckt av ett benpansar. Den mjukstråliga främre ryggfenan är kortare men högre än den bakre, som har taggstrålar. Rygg och sidor är oftast rödaktiga, även om färgen kan variera; buken är ljusare. Bröstfenorna är svartgröna med blå kanter. Bröstfenans tre nedersta fenstrålar är fritt rörliga, och kan användas för att gå med på bottnen. Fisken är lik knorrhanen, men har längre bröstfena. Längden kan nå upp till 75 cm, men ligger vanligen runt 30 cm. Största kända vikt är 6 kg.Fenknoten är en bottenlevande fisk som föredrar mjuka eller grusblandade bottnar på ett djup upp till 300 m. Den kan dock lämna bottnen vid jakt på föda, som utgörs av fisk, kräftdjur och blötdjur. Med hjälp av simblåsan kan fisken avge ett knorrande ljud. Högsta konstaterade ålder är 15 år.Fisken leker i de södra delarna av utbredningsområdet, där lektiden varar från vår till höst. Äggen är pelagiska.Utbredningsområdet omfattar östra Atlanten från norra Norge till Västafrika. Kan gå in i Skagerack ner till västligaste Östersjön. Finns även i Medelhavet och Svarta havet.

BRUGD

brugd
Cetorhinus maximus




kännetecken:Brugden är brungrå till mörkgrå och har 5 väldiga gälspringor som nästan möts undertill. Kroppslängden är normalt upp till 10 meter, ibland närmare 12–13 meter. (Curry-Lindahl uppger 15 meter som maximal kroppslängd.) Vikten hos ett 6,5 meter långt exemplar är runt 840 kg, hos ett 10-metersexemplar närmare 4 ton. Den har flera rader med mycket små tänder, bara några millimeter långa.Brugden är liksom valhajen uteslutande planktonätare. Fisken lever pelagiskt och samlas tidvis i flockar, ibland upp till 60 eller till och med 250 djur. Födosöket sker ofta i vattenytan med ryggfenan och ibland också nosen uppe över ytan, vilket har givit den det engelska namnet "Basking shark" (av "bask" = solbada). Planktonet filtreras på ungefär samma sätt som hos bardvalarna, genom att brugden simmar makligt, vanligen i vattenytan, med vidöppen mun. Eftersom brugden saknar barder använder den istället fransar på gälbågen, så kallade gälräfständer, som finns hos många planktonätande fiskar, bland annat sillfiskarna. Gälräfständerna byts ut årligen i november till februari. En del forskare menar att brugden under denna tid livnär sig på olika bottendjur, medan andra anser att den inte förtär någon föda utan lever på näring lagrad i dess stora lever.Utbredning
. Årsvis vid södra Norge och vid svenska västkusten, den har dock minskat kraftigt längs västkusten de senaste 50 åren. Går normalt inte in i Östersjön, men ett exemplar fångades 11 januari 1960 vid Sadelöga nära Utö i Stockholms skärgård.
Brugdens parningstid infaller på våren till försommaren. Liksom de flesta hajar föder brugden levande ungar, och detta efter en dräktighetstid om drygt 3 år. Ungarna, endast en eller två vid varje födsel, är över en meter långa. Ungarna föds vanligtvis på sensommaren i kustnära vatten.
Brugden i svenska vatten är upptagen på Röda listan: EN (starkt hotad)..

PIRÅL

pirål
myxine glutinosa



Pirål (Myxine glutinosa), i Bohuslän även pilål, är ett fiskliknande djur tillhörande klassen rundmunnar. Pirålarna hör till överklassen käklösa fiskar (Agnatha).
Pirålen är maskformig och saknar fjäll och käkar. Kännetecknande för arten är också ett stort antal slemkörtlar längs bukens sidor som utsöndrar stora mängder genomskinligt slem. Slemmet bildar efterhand vita trådmassor. Runt munnen finns fyra skäggtrådar. En gälöppning sitter på vardera sidan om huvudet. Ögonen är övervuxna med hud - pirålen är blind. I munhålan finns spetsiga tänder av hornämne. Tarmkanalen är nästan rak och saknar spiralklaff.
Pirålen är hermafroditisk under sin levnad. Pirålen är vid könsmognad hane, övergår efterhand till att bli tvåkönad och slutligen uteslutande av honkön.
Pirålen blir omkring 47 cm och förekommer i Atlanten från Grönland till Storbritannien, västerut till Nordamerika, österut till Skagerrak och Kattegatt ner till Kullen, sällsynt i Öresund. Den uppehåller sig på dyiga bottnar mellan 20-1000 meters djup.
Pirålen saknar ekonomisk betydelse. Fisk som blivit kvar i vattnet efter att den fångats kan ibland utsättas för pirålsangrepp så att den blir oanvändbar. Arten, som anses vara omkring 500 miljoner år gammal, är evolutionsbiologiskt intressant och har använts i medicinsk forskning för diabetes och cancer.