STENSNULTRA

stensnultra
Ctenolabrus rupestris



kännetecken:Stensnultran har en mer avlång kropp än de flesta snultror. Färgen är mycket varierande, men går vanligtvis i rött, brunt eller brungrått, oftast med hela eller främre partiet av buken ljusgrå. Den har en svart fläck framtill på ryggfenan, och en annan vid stjärtrotens övre del. Vid parningstiden utvecklar hanen röda fläckar på främre delen av kroppen, och honan får mörka ränder på buken. Längden är vanligtvis omkring 11 cm, men kan nå upp till 18 cm.
Arten är en bottenfisk som lever på algbeväxta bottnar med klippor eller en blandning av sten och sand. Vanligtvis går den ner till 20 meters djup, men i synnerhet äldre individer kan gå ner till 50 m. Födan består av bryozoa, kräftdjur och snäckor. Högsta kända ålder är 8 år.
Stensnultran leker under sommaren då hanen hävdar ett revir. Äggen, som kläcks efter omkring en vecka, och de unga larverna är pelagiska. Könsmognaden inträffar vid ungefär 2 års ålder.Arten finns från mellersta Norge, längs Bohuslän in i Östersjön till Bornholm, Medelhavet och södra Svarta havet till Marocko. Arten leker i Sverige..

BERGSKÄDDA ELLER BERGTUNGA

bergskädda eller bergtunga
Microstomus kitt


Bergtungan har en tämligen långsträckt kropp med litet huvud. Sidorna är helt släta. Ögonsidan är rödbrun till mörkbrun samt svagt flammig i ljusare och mörkare nyanser. Blindsidan är vit. Den kan ofta vara en aning slemmig. Bergtungan kan väga upp mot 2 kilogram och bli 60 centimeter lång, men blir sällan över 40 centimeter lång och 10 år gammal. Sidolinjen gör en liten böjning uppåt över bröstfenan men är för övrigt rak.Den lever på sand-, grus- eller klippbotten på upptill 200 meters djup. Dess föda består av ledsnäckor, kräftdjur, borstmaskar, musslor och ormstjärnor.
Bergtungan leker under vår och sommar. Honan lägger upp till 200 000 ägg. Dessa kläcks efter omkring en vecka. Larverna är till en början pelagiska och simmar som vanliga fiskar med buken neråt, men vid en längd av omkring 1,5–2 centimeter börjar vänstra ögat vandra åt höger, och de börjar simma med vänsta sidan neråt. Strax därefter söker de sig till botten på tämligen djupt vatten. Bergtungan blir könsmogen vid 3–6 års ålder.Bergtungan lever från Portugal längs Atlantkusten över Brittiska öarna till Färöarna, runt Island och längs Norges kust upp till Barents hav. Går in i Öresund..

BLÅKÄXA

blåkäxa
Etmopterus spinax


är en utrotningshotad hajfisk som lever längs Sveriges västkust.
Den blir nästan aldrig längre än 45 centimeter, och är således Nordatlantens minsta hajart. Den har ett antal lysorgan på undersidan som avger ett svagt grönt sken. Eventuellt har detta med fortplantningen att göra.
Blåkäxan lever normalt på cirka 200 till 700 meters djup, men kan vid kusterna gå upp till 75 och kan då förekomma i Skageracks djupare delar, tillfälligt i Bohuslän.
Födan består av småfisk, bläckfisk, musslor, kräftdjur och räkor. Under sommaren föds de drygt tio centimeter långa ynglen, 6-20 stycken åt gången.
Blåkäxa finns, förutom på den svenska västkusten, även längs med hela Norges kust, i Nordsjön, längs södra Island, väster om Irland samt kring den Iberiska halvön och i västra Medelhavet, längs hela Västafrika ända ner till Godahoppsudden.
Blåkäxan är inte listad som hotad av IUCN, men i Sverige är den rödlistad som sårbar.

ÖRING

öring
salmo trutta




 öring är en art i familjen laxfiskar. Varianter är havsöring (Salmo trutta trutta), insjööring (Salmo trutta lacustris) och bäcköring (Salmo trutta fario). Öringen är Jämtlands landskapsfisk. Öringen är populär att bedriva sportfiske efter och är en väldigt uppskattad ädelfisk.

Havsöring (Salmo trutta trutta) är öringartens havsvandrande (anadrom) ras. Precis som laxen vandrar den som unge ut i havet, men stannar oftast närmare kusten under sin uppväxt. Som vuxen blir dock havsöringen mindre än laxen. Havsöringar över 15 kg är sällsynta. Östersjöns havsöring blir i regel mer storvuxen än den på västkusten.

• Bäcköring (Salmo trutta fario) skiljer sig från insjööring och havsöring främst genom sin mindre storlek, den mörkt gul- bruna glansen samt genom att den aldrig blir silverblank. Färg, teckning och storlek kan variera kraftigt mellan olika vatten. Som vuxen behåller den ungdomsdräkten till skillnad från havs- och insjööring.
• Insjööring (Salmo trutta m. lacustris) är en öring som har anpassat sig till ett liv i sötvatten under hela sin livscykel och gör sin vandring från sin födelseälv eller -bäck till sjön. Insjööring, havsöring (Salmo trutta m. trutta) och bäcköring (Salmo trutta m. fario) är samma art, men ekologiskt olika raser, där den särskiljande faktorn utgörs av att de lever i olika miljöer.
• Börsting är ett dialektalt namn för insjööring i bland annat Lappland och vid Vänern, längs Norrlandskusten kallas havsöring Börting. Bäcköringen kallas lokalt vid Norrlandskusten för "Stenbit" - som ju även är namnet på hanen av arten sjurygg.Öringen leker över grusbottnar i strömmande vattendrag under hösten. Rommen kläcks under senvinter/våren och ynglen lever under den första tiden av näringen i gulesäcken. Efterhand börjar ynglen äta insekter och plankton för att vid 10-15 cm storlek blanda in fisk i födan. Den unga fisken stannar i vattendraget under något/några år (bäcköring hela livet) innan de vandrar ut i en större sjö eller havet. Öringen stannar i sjön eller havet tills den uppnår könsmognad då den vandrar tillbaka till det vattendrag där den föddes för att leka.
  Öringen har påverkats negativt av vattenkraftsutbyggnaden. Dammarna som används vid elproduktion utgör tillsammans med fel lagda vägtrummor vandringshinder vilket fragmenterar livsmiljön och splittrar populationer. Öringen är även mycket känslig för försurning.
  Skogsbruket påverkar vattendraget genom att slamma igen lekbottnar med finsediment. Igenslamningen gör att rommen eller ynglen kvävs. Den ökade partikeltransporten kommer av att skogsbruket dikar, markbereder och kör i eller nära vattendraget. Själva kalavverkningen orsakar även den en ökad partikeltransport. Det är därför viktigt att beväxta skyddszoner finns mot vattendraget och att diken har översilningsområden där partiklar kan fastna.
  Under flottningsepoken rensades vattendragen på sten och ofta vallades vattendraget in för att förenkla flottningen. Stenar i vattendrag utgör levnadssubstrat för mikroorganismer, insekter, maskar och snäckor. I och med att stenarna har tagits upp ur vattendraget minskar även ytan för dessa organismer att leva på vilket gör att både antalet arter och individer minskar. Effekten för öringen blev att det blev ont om föda och fiskynglen fick ont om gömställen. Dessutom förstörde rensningarna öringens lekbottnar vilket gjorde att reproduktionen stördes. Trots att rensningarna genomfördes för mellan femtio och 150 år sedan består skadorna än idag.

LÅNGA

långa
Molva molva



kännetecken:Långans främsta kännetecken är den långsträckta kroppen med två ryggfenor, varav den bakre löper längs en stor del av kroppen. Även analfenan är lång. Huvudet är relativt litet och på underkäken sitter en stor skäggtöm. Färgen är brun eller gråbrun med ljust eller vitt bukparti. Den kan nå en maximal vikt av 45 kilogram och en längd på ca 2 meter.
Långan lever på djupt vatten (oftast mellan 100 och 400 meter, men kan förekomma så djupt som 1000 meter) vid klippbottnar och trivs särskilt bra vid isolerade kippor och skeppsvrak. Den är en rovfisk med utmärkt luktsinne och livnär sig på fisk som sill, torsk och plattfisk samt kräftdjur och sjöstjärnor.
Långan kan bli åtminstone 25 år gammal.
Långan leker under mars till juli på 60 till 300 meters djup. Honan lägger ett stort antal ägg som svävar nära bottnen. Ynglen är däremot pelagiska och håller sig på omkring 200 meters djup. Den blir könsmogen vid 6 till 8 års ålder.
Honans äggantal är imponerande; normalt håller det sig på något eller några tiotals miljoner ägg.Den lever i norravästra Atlanten och Ishavet vid Newfoundland och södra Grönland, kring västra och södra Islandskusten och i östra Atlanten längs norska kusten till Skagerack och södra Öresund. Vidare längs Brittiska öarna och östra Atlantkusten ner till nordvästra Medelhavet och Marocko. Förekommer i Sverige längs hela västkusten ner till Öresund.

Bäcköring och en massa svordomar senare!!

Jag åkte upp till en mycket god vän i Hyssna igår med ganska stora förhoppningar om stora feta bäcköringar större än va du kan ana :) ska vara där hela helgen och bara fiska och dricka Morgan och en och annan gt!!! Och när jag kom fram så hade kompisen kört fram sin leksak så vi kunde ta oss till fin fina bäckar :)satte sig på detta jävla Ass till 4 hjuling.. Kom fram till ett mycket trevlig sträcka av bäcken kastar ut flötet o masken ett antal gånger utan resultat och två flöten och en jävla massa krokar senare bestämmer vi att vi beger oss till ett ställe där vi verkligen vet att det finns öring för här va stendött :( sagt och gjort kommer fram till denna underbara plats ska först ta mig ut till ett ställe mitt i bäcken men regnet har gjort sitt så jag hinner inte kasta för jag sätter mig på röven maskeburken flyger iväg åt ett håll och spöet åt ett annat:) jag blir inte arg jag blir helt vansinnig och säger muntert till kompisen att nu åker vi hem och tar en stadig Morgan!! Jag är inte bitter alls men skitfiske va det verkligen :( och en trisslott köpte jag inte....

GLYSKOLJA

glyskolja
Trisopterus minutus



kännetecken:Glyskoljan blir upptill 30 centimeter lång och kan nå en vikt av 0,3 kilogram. Fisken är tämligen slank, ljusbrun på ovansidan, mer silverfärgad på sidorna till rent vit på buken. Den har 3 ryggfenor och 2 analfenor som, till skillnad från hos skäggtorsken, som den liknar, ej möts vid basen. Den har en tydlig skäggtöm under hakan.
Glyskoljan lever i mindre stim på 15-250 meters djup nära botten. Ungfiskarna lever i grundare vatten.
Glyskoljan lever på bottenlevande kräftdjur, blötdjur och mindre fiskar.
Den kan bli upp till 5 år gammal, dock sällan mer än 3 år.Glyskoljan leker under vår och tidig sommar på 50-100 meters djup. I Medelhavet kan leken börja redan under vintern. Ägg och yngel är pelagiska. Den blir könsmogen vid omkring 1 års ålder.Den lever i östra Atlanten från Sydnorges kust, runt Brittiska öarna, i Skagerrak och söderut längs Nordafrikas kust till norra Marocko. Glyskoljan finns även vid den norra Medelhavskusten. Även vid Danmark och Västsverige.

RÖTSIMPA

rötsimpa
Myoxocephalus scorpius



kännetecken:Rötsimpan har ett stort huvud med en bred, köttig mun och en kraftig, bakåt avsmalnande kropp färgad i gråbrunt med mörkare fläckar. Den har två ryggfenor. Fenorna liksom buken har talrika ljusa fläckar. Längs med sidolinjen har den en rad med knöliga benutskott. Rötsimpan blir upp till 60 cm lång, längst i arktiska områden. Vikten kan uppgå till 1,1 kg.Lever i brack- och saltvatten på grunda bottnar ner till 15 meters djup. Går djupare i arktiska vatten, ner till 250 m. Födan utgörs av kräftdjur och fisk. Livslängd upp till 6 år.Rötsimpan leker under vintern på grunt vatten. Inför parningen blir hanens buk kraftigt färgad i klarrött eller blågrönt. Rötsimpan är äggläggande, men har inre befruktning precis som hornsimpan; hanen håller fast honan och för in sitt parningsorgan i henne. Honan lägger upp till 3 000 ägg i klumpar på bottnen. Efteråt vaktar hanen äggen, som kläcks efter 4 till 6 veckor. De nykläckta ynglen är pelagiska men övergår till bottenliv efter några månader, när de har uppnått en längd av 3 till 4 cm.I norra Atlanten från James Bay i Kanada till New York i USA; vidare österut över Grönland, Jan Mayen, Island, Spetsbergen och via norska kusten till Barents hav. Går åt sydöst till Brittiska öarna, Nordsjön och Östersjön; söderut till Biscayabukten^.

BÅTBYGGET 2010

från början tänkte jag va fan ska jag göra med detta äggskal..

 kan ju börja med att ta bort alla trädetaljer..

 här ska det bli låda för batterier mm..

 lådan te batteriet...

 denne lille utbyggnad gjorde jag för ekolodet kanske lite overkill men allt ska vara perfekt så som jag vill ha det...

 nu ska båten plastas..

 och nej ingen camomålning gjort så för att plasten ska fästa ordentligt..

 börja med extra tjock väv så det blir stabilt som fan..

 kladd o klet...

 så lite färg va det här ja...

 lägg märke till batterie lådan den plasta jag in så det är bara till o såga upp igen och lägga gummilist runt där..

 så nu har jag fått in elcentralen med till ekolod och motor och även belysning på gång...

 så nu klart blev ganska nöjd men det kan alltid bli bättre...

 pimp my boat...

LAXPROJEKT

http://www.kungsbacka.se/sitetemplates/KBInformationPage____87279.aspx

HUMMER

hummer
 (Homarus gammarus)



hummer är en familj tiofotade kräftdjur. Humrar lever i saltvatten. Hummerns utbredningsområde sträcker sig vid den europeiska sidan av Atlanten från Tromsö till in i Medelhavet. På den amerikanska sidan av Atlanten förekommer en andra med de europeiska humrarna närbesläktade arter, som skiljer sig från de europeiska genom en tagg på undersidan av pannhornet. I Sverige finns den i Skagerrak, Kattegatt och i norra delen av Öresund. Den lever på 10-30 meters djup på klippbottnar och algbevuxna steniga bottnar.
De första paret benparet, som är rörligt i olika riktningar, bär kraftigt utbildade, i genomskärning ovala gripsaxar ("klor"), den ena vanligen de högra mycket större och med runda knölar på skärytan, avsedd att krossa födan, medan den andra är smalare och var en vassare skäryta. Andra och tredje benparet är även de försedda med gripsaxar, medan 4:e och 5:e paren slutar med en enkel klo. De två bakersta benparen är vanligen de hummern använder för att förflytta sig. I vatten går hummern vanligen framåt på havsbottnen, men den kan även gå baklänges. Den kraftiga stjärten med sin i flera flikar delade stjärtfena använder hummern då den behöver fly för att snabbt simma bakåt i vattnet. På basen av 3:e respektive 5:e bröstbenparet mynnar könsorganen.
Parningen sker under sommaren och honan bevarar säden i en sädesbehållare över vintern. Följande sommar sker äggläggning och befruktning. Efter ytterligare cirka ett år kläcks äggen till larver, som lever pelagiskt, fritt omkringdrivande i vattnet 2–6 veckor, innan de söker sig ned till ett bottenlevande liv.
I svenska vatten får hummer fiskas från och med klockan 07:00 den första måndagen efter 20 september, till och med 30 april året efter Hur pass mycket hummer det finns i Sverige är ovisst. Antalet humrar tros ha varit som högst på 1980-talet, men sedan sjunkt till följd av ett ökat fisketryck. De flesta humrarna landas av olicensierade fiskare, vilket gör det svårt att uppskatta mängden humrar som fiskas upp.

Idag är hummertina det enda tillåtna fiskeredskapet, i vilken man sedan ofta lägger en åtel. Fiske med andra redskap, såsom ryssja, nät och kräftbur, är förbjudet. Det är förbjudet att handplocka hummer, till exempel vid dykning. All hummer måste fångas med hummertina. Den som fiskar måste personligen både sätta ut och sedan vittja sina hummertinor. Att först sätta ut tinor och sedan låta en ställföreträdare vittja dem är alltså inte tillåtet. Efter fiske kan hummern förvaras levande i sump (en bur som ligger nedsänkt i vattnet inne vid bryggan) i väntan på försäljning/ätning. Däremot får sumpning inte användas i perioden 10 maj - hummerpremiär.

Fiske efter honor som bär synlig rom är inte tillåten, och om en rombärande hummer fångas ska den omedelbart återutsättas i havet, på fångstplatsen. Detsamma gäller humrar som inte uppfyller minimimåttet: För hummer gäller minimimåttet 8 centimeter mätt från ögonhålans bakkant till huvudsköldens bakkant, mätt parallellt med mittlinjen (så kallad carapaxlängd).

På grund av höga hummerpriser (nära 1000 kr/kilot vid hummerpremiären) förekommer tjuvfiske veckorna före hummerpremiären. Reglerna är därför stränga: Inom kustvattenområdet är fiske med nät, ryssjor och tinor på 6-30 meters djup förbjudet från och med 15 september fram till hummerpremiären. Undantag: fiske med sillgarn, makrillgarn, hajgarn är tillåtet Kustbevakningen och polis tar gärna emot tips från personer som upptäckt tjuvfiske eller sumpar med humrar i förbudsperioden. Brott mot fiskereglerna ger böter eller fängelse.

RÖDSPÄTTA

rödspätta (Pleuronectes platessa)



kännetecken:Den har en rad av 4 till 7 knölar i en båge bakom ögonen, men sidorna är i övrigt släta. Ögonsidan är brun till gråaktig och har flera röda eller rödbruna fläckar. Blindsidan är vit.^[ Rödspättan kan väga upp mot 7 kilogram, bli 1 meter lång och 50 år gammal. På grund av det intensiva fisket blir den dock sällan mer än 2–3 kilogram tung och 50 centimeter lång.Den lever på mjuka bottnar på upptill 200 meters djup. Dess föda består av snäckor, kräftdjur, borstmaskar, musslor och små fiskar som den främst fångar på grunt vatten nattetid. Under dagarna ligger den oftast begravd i bottenmaterialet.^.Rödspättan lever från västra Nordafrika och nordvästligaste Medelhavet, längs med östra Atlantkusten över Brittiska öarna till Grönlands sydvästspets, runt Island och längs Norges kust upp till Barents hav. Går in i sydvästra Östersjön.
Rödspättan leker vanligtvis nära kusten under vintern till vårvintern beroende på geografisk vistelseort. I Nordsjön under januari till april, i Barents hav under mars till maj; i Östersjön kan lekperioden sträcka sig ända från oktober till mars, om vattnet är tillräckligt salt för lek (minst 10–12 ‰). Honan lägger mellan 50 000 och 500 000 ägg. Dessa kläcks efter 10–20 dagar. Larverna är till en början pelagiska och simmar som vanliga fiskar med buken neråt, men vid en ålder av omkring 1–2 månader börjar vänstra ögat vandra åt höger, och de börjar simma med vänsta sidan neråt. Strax därefter söker de sig till botten på grunt vatten. Då mörknar också högersidan, medan vänstersidan blir färglös.
Hanarna blir könsmogna vid 2–4 års ålder, honorna vid 3–4 år. Längre norrut inträffar könsmognaden senare.

BLÅGYLTA

blågylta
Labrus mixtus



kännetecken:Blågyltan är en slank fisk med en enda, lång ryggfena. Huvudet är spetsigt med markerade läppar. Rödnäbban (honan) blir 25 till 30 centimeter lång och har en rödfärgad kropp, som är något ljusare på buken. På ryggen, vid slutet av ryggfenan, har hon tre svarta fläckar. Partiet mellan fläckarna är ofta ljusare.
Blåstrålen (hanen) kan bli upp till 40 centimeter lång och väga 1 kilogram. Han är mörkblå på huvudet, ryggen och övre delen av sidorna, med talrika ljusblå strimmor. Buken är röd. Ryggen saknar svarta fläckar.
Fisken kan bli minst 20 år gammal.De flesta blågyltor föds som honor, kallade rödnäbbor. Mellan 7 och 13 års ålder (vid 25–30 centimeters kroppslängd), byter fisken kön och blir hane, så kallad blåstråle. Vissa fiskar föds dock som hanar och byter aldrig kön. Dessa är dock rödaktiga, precis som honor, men saknar dessas svarta ryggfläckar.
Blågyltan är en bottenfisk som lever i relativt kustnära vatten på upptill 200 meters djup. Den föredrar algzonen längs sten- eller klippkust. Den lever på mindre kräftdjur, blötdjur, borstmaskar och andra bottenlevande smådjur.
Lekperioden infaller under sommaren. Hanen bygger på bottnen ett bo av alger som honan lägger upp till 1 000 ägg i. Boet vaktas av båda föräldrarna tills äggen kläcks 1–2 veckor senare. Ungarna är pelagiska till en början, men söker sig till bottnan vid 4–5 centimeters längd.Arten finns från Gambia, Senegal, Azorerna, Madeira och Medelhavet, längs europeiska Atlantkusten upp till Engelska kanalen, runt Brittiska öarna och Färöarna samt från mellersta Norge till Kattegatt och Öresund^.

Skriv på för nya fiskeregler i EU, senast 30 september 2012.

http://www.wwf.se/vrt-arbete/hav-och-fiske/rdda-stersjn/1181754-rdda-stersjn-startsida

KNAGGROCKA

knaggrocka
raja clavata



kännetecken: nosen kort,översidan med ett varierande antal små,mörka och ljusa fläckar och spridda stora hudtänder.kropp och stjärt med 1 rad kraftiga,släta tornar med oval bas,stjärten ibland med en rad mindre tornar på bägge sidor om mittraden.ofta med ljusa tvärband på stjärten.maxlängden ligger väll på 120 cm och ca 20 kilo honor blir större än hanar.den lever på sand och dybotten på 20-300 meters djup.födan består utav krabbor,räkor och småfisk.parningen sker under våren och följande veckor läggs 70-150 äggkapslar,ca 1 per dygn,kapslarna är 9*7cm,de korta hörnutskotten ej medräknade.genom några öppningar i hörnen får äggen friskt vatten.äggen kläcks efter 4-5 månader och ungarna är då 12-13cm långa.båda könen blir könsmogna vid ca70cm.

nejonögon(havsnejonöga flodnejonöga)

Nejonögon (Petromyzontidae) är blodsugande eller asätande djur i familjen käklösa fiskar. De tillhör en grupp som kallas rundmunnar. Namnet kommer av att munnen är rund och saknar käkar. Tänder saknas dock inte. Bäcknejonögat går även under namnen igelnejonöga, lilla nejonögat eller mindre nejonöga och (i Halland) stensugare. Andra namn för havsnejonöga är (i Bohuslän) lamprick, i Skåne sugare eller anprejsare. Flodnejonögat kallas regionalt nätting (Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten) och sillapipare (Skåne och Blekinge, i Blekinge även avseende havsnejonöga).
Namnet nejonöga avser vanligen arten flodnejonöga (Lampetra fluviatilis). Mycket nära besläktad är bäcknejonöga (Lampetra planeri eller L. branchialis) som eventuellt kan vara en variant av samma art. Havsnejonöga (Petromyzon marinus) är däremot en annan art, och blir klart större. Flodnejonögat är upptagen på ArtDatabankens Rödlista över hotade arter under kategorin Missgynnad (NT). Havsnejonögat är klassad som Starkt hotad (EN). Anledningarna till beståndens minskning beror till största delen på vandringshinder som dammar och vattenkraftverk som hindrar nejonögonens lekvandringar. För att försöka rädda arterna flodnejonöga och havsnejonöga i Sverige håller ett åtgärdsprogram på att tas fram av Fiskeriverket.
Nejonöga har broskskelett istället för ben. Den lever större delen av sitt liv som larv nedgrävd i botten. Larven heter linål och lever på plankton och alger. Linålen är helt blind. Linål omvandlas till nejonöga när den blir könsmogen och dör efter att den lekt. Det vuxna djuret kallas också nätting. Linålen ansågs länge vara en särskild art, med ett eget släkte Ammocoetes.
Larven livnär sig på organismer i bottenslammet. Efter 2-3 år omvandlas larven till sitt slutstadium. Det vuxna djuret lever av maskar, kräftdjur samt levande eller döda fiskar på vilka de suger sig fast och äter sig in. Lekvandringen upp i floder företas delvis genom att nejonögat på detta sätt liftar med andra lekvandrande fiskar. Under leken byggs en grop i bottnen, honan suger sig sedan fast vid en sten varefter hanen suger sig fast vid honans nacke, slingrar sig runt henne med kroppen och verkar krama ut rommen som befruktad faller ner på bottnen.
Kroppslängden är omkring 40-50 cm för flodnejonöga, drygt 30 cm för bäcknejonöga. Havsnejonögat blir strax över en meter.
Åtminstone vad gäller bäcknejonöga verkar djuret tillbringa dagen i gångar i bottenmaterialet och komma fram endast nattetid för att söka föda.
Inom zoologin klassificerar man inte nejonöga som en fisk på grund av de stora skillnaderna hos dess kroppsbyggnad (exempelvis saknar nejonögon käkar). Nejonögon saknar gälöppningar, men har istället 7 runda öppningar i en rad på sidan bakom huvudet, dessa öppningar är gälsäckarnas öppningar

HÅKÄRING

håkäring
Somniosus microcephalus



Håkäring (Somniosus microcephalus), även stavat håkärring samt kallad ishaj eller grönlandshaj (på engelska Greenland Shark), är näst brugden den största av Nordens hajar.
Medelstorleken för en håkäring är 340 cm och 285 kg; det största exemplar som mätts var 640 cm och vägde 1 022 kg, även om det förekommer uppgifter om exemplar på över 7 meter. Den har en tjock kropp med korta ryggfenor och en hög stjärtfena, och varierar i färg från svart till brun- och gråaktig. Synen är svag och ofta skadad av parasiterande djur, vilket gör hornhinnan mjölkvit och ger hajen en spöklik uppsyn.
Hittas under den varmare delen av året vanligtvis på 250–700 m djup, men har observerats så djupt som 2 200 m. Under den kallare delen av året håller den sig närmare ytan. Den har observerats i vattentemperaturer ner till -1,5 °C, vilket gör den till en av de mest köldtåliga hajarna.
Håkäringen är en notorisk allätare som äter en väldig mängd fiskarter liksom sälar, sjöfåglar, bläckfiskar och krabbor. Den samlas ofta i mängd kring val- och sälfångstfartyg, där den lever på aset som fartygen lämnar efter sig.
Trots hajens storlek och aptit förekommer det bara en, vetenskapligt ostyrkt, rapport om att den skulle ha attackerat människan.Föder kullar av upp till 10 levande ungar som är ca 40 cm långa. Det har noterats att hajen växer mycket långsamt - mellanstora exemplar som mättes över en längre tid visade sig bara växa en halv centimeter per år. De antas därför bli mycket gamla, möjligen upp till 200 år.Förekommer i norra Atlanten längsmed Grönlands kust och östra Kanada, samt österut via Island och Svalbard så långt som till Novaja Zemlja. Den vandrar söderut på hösten och har där siktats på skilda ställen . Förekomst har även rapporterats i södra Atlanden ända ner till Antarktis. På försommaren återvänder håkäringen norrut. I Sverige är den troligen årsvis gäst i Skagerrak och Kattegatt, men observeras sällan. Ibland uppträder den invasionsartat, som i Kosterfjorden 1–2 april 1969 och i Gullmaren i juni 1979.

TORSK

torsk
gadus morhua


Torsk (Gadus morhua) är en art i familjen torskfiskar. Torsk var tidigare Nordsjöns och Östersjöns viktigaste matfisk tillsammans med sill och strömming. Östersjötorsk förs ibland till en egen underart, Gadus morhua ssp. callarias. Namnet "Torsk" kommer sannolikt från ordet "torr", eftersom den i äldre tider ofta nådde konsumenterna först i torkad form.
Torsk har en överkäke något mer utskjutande än underkäken. Sidolinjen buktar uppåt på kroppens främre del, och är vit. Tre ryggfenor, varav de bakre två symmetriskt placerade med de två analfenorna. Stjärtfenan tvärt avskuren. Kroppsfärgen är brunaktig eller grå, ibland med grön anstrykning. Undersidan är ljus. En skäggtöm, omkring ett par centimeter lång. Storleken är maximalt omkring 2 meter. Torsken kan väga upp till 100 kg, i Östersjön maximalt 25 kg. Livslängden antas ligga omkring 25 år.
Torsken är allmän i hela norra Atlanten, från Nordamerikas östkust till Skandinavien, och upp till och med de arktiska vattnen vid Island och Grönland.
Atlantisk torsk företar årliga vandringar till fortplantningsområdena. Östersjötorsk och littoral torsk är mer stationär. Lek i Östersjön liksom i Atlanten och Nordsjön sker under olika perioder i olika områden. Lekperioden är den enda tid då torsken samlas i större stim. Befruktningen sker i ytvattnet.
Torsken lever i första hand av sill, lodda och tobis, men även annan fisk och kräftdjur och musslor. Även fåglar har påträffats i maginnehållet hos torsk.
Vanligen påträffas torsk från kusten ner till 5-600 meters djup. Den färdas helst i anslutning till bottnen men kan även uppträda pelagiskt (fritt simmande).
Infångad torsk låter ofta höra knorrande ljud, särskilt hanar.
Torsken är en av våra viktigaste kommersiella fiskarter, och bestånden har skattats oerhört hårt under senare delen av 1900-talet. En dramatisk nedgång i bestånden har påverkat fiskenäringen negativt. Svenska staten har dragit ned på fiskekvoterna, men har haft svårt att vinna gehör hos grannländernas fiskerimyndigheter. Endast detta faktum har hindrat totalt fiskestopp efter torsk - en åtgärd marinbiologerna krävt under många år. Bestånden av torsk i Kattegatt och i Östersjön anses vara allvarligt hotade.
Minskade torskkvoter har medfört minskad lönsamhet i yrkesfisket. Som kompensation ger svenska staten skrotningsbidrag till fiskefartyg, och den svenska fiskeflottan minskar drastiskt. Konsumenter har delvis bojkottat torsk, som en gräsrotsåtgärd för torskens väl. Detta har lett till att en större mängd svenskfiskad torsk har exporterats. Under 2003 noterades torskpriser i detaljhandeln mellan 100 och 120 kr per kg filé - torsken, tidigare fattigmans vardagsfisk blev en delikatess för salongerna.
Under 1970-talet befanns torskbestånden i de tidigare så rika fiskevattnen öster om Kanada (Grand Banks) i en liknande situation. Det hårda fisketrycket minskades inte trots en tydligt dalande tendens i bestånden. När fisket till slut stoppats lyckades torsken trots detta inte återetablera sig. Den spillra av torsk som fanns kvar minskade istället för att öka.
Grand Banks har tjänat som exempel på komplexiteten i marina ekosystem generellt. Nu befarar man en liknande utveckling i svenska vatten.
Orsakerna till torskens kraftiga tillbakagång är emellertid inte helt klar. Fisketrycket har förvisso varit avsevärt. Utvecklingen av större och effektivare fiskefartyg är en viktig faktor. För Östersjöns del är emellertid även saltsättningen av vattnet avgörande för torskens fortplantningsförmåga. Under de senaste åren har inströmningen av salt, syrerikt bottenvatten genom Öresund och Bälten inte varit tillräcklig. För såväl Kattegatts som Östersjöns del är även syresättningen av avgörande betydelse. Övergödningen av vattnen med följande algblomningar och bottendöd har påverkat torsken negativt.
I Kattegatt, vilket är ett grunt hav med långgrunda kuster, har stark miljöpåverkan i de kustnära vattnen noterats ända sedan sent 1970-tal, det vill säga långt innan det alls var tal om utfiskning av torskbestånden. Under höst och vår skall kusttorsken komma in på grundbottnarna för att äta tångkrabbor och andra smådjur. Där var den föremål för småskaligt nät- och långrevsfiske. Sedan början av 1980-talet har det över huvud taget inte förekommit vuxen torsk innanför femmeterskurvan, trots att det förekommit rikligt med torsk på djupare vatten där den kunde fångas med trål och andra storskaliga fiskemetoder. Även bestånden av flatfisk och annan rovfisk har gått ned kraftigt på grundbottnarna. Samtidigt har bestånden av tångkrabbor och tobis, det vill säga torskens huvudsakliga föda, kraftigt ökat. Orsaken till detta är inte utredd, men det kan knappast vara tal om utfiskning.
Torskens framtid är mycket oviss. Komplexiteten i problematiken är emellertid klar, och några enkla, snabba lösningar står knappast att finna. Bland annat tros man ha funnit svaret på torskens framtid i Kattegatt, men är för osäker för att berätta det^].
Svenska naturskyddsföreningen uttalar sig i december 2007 och anser att det enda sättet att rädda torsken i Kattegatt är ett totalt fiskeförbud, eftersom antalet lekmogna fiskar är mycket lågt.

Idag var inte min dag

James ringde o fråga om jag hade lust o hänga med på lite fiske :) och ja jag brukar inte säga nej till fisket men hade en hel del och fixa hemma så jag sa att jag ringer tebax om det skulle bli några ändringar!! Jag börja med allt jag skulle göra men kände hur det börja klia i fingrarna efter lite fiske en sådan fin dag som denna... Så jag ringde James och sa att jag kommer ner ändå:) åkte ner till hemmais lerkil då vill säga :€ börja inte bra alls glömde agn och kaffet framför allt:( jaja James hade ju agn så de var bara att börja fiske hade vart stendött sa han men mitt på dagen så blir jag inte förvånad alls!!! Oturen fortsatte för min del fick värsta trasslet och hade inte mycket lina kvar så det blev inte så mycket fiske för min del:( satt o tjöta mest och bara va, helt plötsligt så får james ett hugg som han sent kommer att glömma en fjärsing på över 300 gram riktigt fin om jag får säga... Han var som ett barn på julafton... Han slängde i tacklet i vattnet igen o det smal till igen en lika stor igen och ännu en till.. Han var helt salig och jag va lite deppig men jag va givetvis glad för hans skull:) stort grattis James!!! Skitfiske på er....

SLÄTVAR

slätvar
scophtalmus rhombus



kännetecken: har en ovalare kroppsform och når en vikt upp till sju kilogram. Fisken är ungefär 68 centimeter lång. Den skiljer sig från piggvaren genom sin släta ögonsida, som har små, runda, tätt liggande fjäll, men saknar taggar och benknölar. Ögonen ligger på kroppens vänstra sida och fisken ligger vanligtvis på höger sida. Slätvarens sidolinje är s-formad.
Fiskens kroppsfärg kan variera mycket. Ögonsidan är oftast anpassade till omgivningen i sandfärgad, olivgrön eller mörkbrun med ljusa och mörka prickar. Den andra kroppssidan är vit och har mörka fläckar. Bukfenan och analfenan är skilda från varandra. Ryggfenan börjar redan framför ögonen. Ryggafenan har 63 till 85 strålar. Analfenan har 42 till 56 strålar och bukfenan 10 till 12 strålar.
Slätvaren jagar huvudsakligen små fiskar, kräftdjur och blötdjur som förekommer vid havsbottnen.
Arten parningsleker mellan våren och sommaren i pelagiska havsområden. Tack vare oljedroppar i höljen sjunker äggen inte till bottnen. Efter cirka två veckor kläcks de fyra millimeter långa ungfiskarna som livnär sig av små kräftdjur och plankton. När ungarna är 3,5 centimeter långa, genomgår de en metamorfos och ändrar utseende till typiska plattfiskar.
Hanar blir könsmogna när de är ungefär 25 centimeter långa och honor vid en längd mellan 30 och 40 centimeter..Slätvaren förekommer nära kustlinjen i Atlanten, Medelhavet, Nordsjön, västra Östersjön fram till Rügen och i Svarta havet. I Atlanten sträcker sig utbredningsområdet från Norge och Island till Marocko. Arten finns på slam, sand och grus 5 till 70 meter under vattenytan. Arten blev i augusti 2008 Finlands 100:e fiskart (nejonöga är oräknad eftersom den tillhör familjen rundmunnar), när en slätvar fångades utanför Tvärminne zoologiska station, utanför Hangö.